Psykisk ohälsa syns inte alltid utanpå. I samband med utredning av dyslexi, adhd och asperger har jag också fått orden stress och ångest förklarade och vad det innebär. Detta va inget jag kände till, iallafall inte ångest, jag visste inte vad det va till 100%. Men med mer kunskap har jag insett att jag gått runt med stress och ångest i olika former, enda sen liten. Det är ofta jag har klagat på att det värker vid skulderbladen, en klump i magen när jag gick till skolan som höll i sig hela dagen, kippat efter andan då det kännts som att jag inte fått nån luft. Jag har gått runt och varit stressad stora delar av mina 26 år. Dom olika singnalerna kroppen har sagt till om, har jag inte kunnat se, utan jag har bara kört på.

Priset av den långvariga stressen fick jag börja betala på riktigt den 21 och 22 september 2016. Då fick jag 2 rejäla panikångest attacker. Vid den andra attacken åkte jag in till akuten för den va svår att få stopp på. Kroppen skakade, kände mig yr, svettades, grät, skrek och hyperventilerade. Det va svårt att få luft och jag trodde jag skulle dö. Det här blev starten på utmattningssyndrom som kom efterråt. Det kom en dag då jag helt plötsligt inte kom upp ur sängen och hade sprängande huvevärk, illamående och bara grät och grät. Allt tog bara stopp och det sa: Pang, rakt in i väggen. Den psykiska ohälsan är med mig en idag på flera olika sätt, där diagnoserna påverkar en hel del. Jag jobbar mycket med att försöka hitta olika sätt att hantera den psykiska ohälsa på. Det är inte lätt alla gånger. 

Jag kan skriva massor om detta och ge olika sitvationer jag varit med om, men det får bli nästa vecka. Men en viktig sak: Våga prata, våga lyssna, våga hjälpa och våga be om hjälp. Bryt tystnaden! Du är aldrig ensam!