Att skriva och stava

Uppläst av mig

Att skriva inför och till andra personer, vare sig det är handskrivet eller dataskrivet så känner jag ofta av nervositet och oro. Det spelar ingen roll om det är en person som känner till svårigheterna eller om det är en person jag känner väl. Dom här känslorna upplevs oavsätt om det är ett viktigt dokument, mejl eller så enkelt som ett sms. Jag skriver ofta som jag pratar för att lättare få ner det jag tänker. Så fort jag är tvungen att behöva tänka på hur jag ska formulera en mening så blir det mycket svårare, det låser sig. Då kan jag knappt få ner det jag tänker och det jag vill säga, i textform.

Jag stavar många gånger orden presis som dom låter. Vissa bokstavsljud tex. i-y-u, k-g och p-b låter lika varandra i mina öron. Det blir då svårt att både läsa och stava. Även dom olika ljuden som sj-ljudet osv är otroligt svåra, dom är svåra att lära sig även idag.

Minns så tydligt, som om det vore igår, hur det känndes och va i skolan när jag skulle skriva av text från tavlan. Jag konsentreade mig så mycket på att få ner rätt bokstäver på rätt plast på pappret. Hur dom skulle formas och se ut. Detta ledde till att jag inte hörde eller uppfattade vad läraren sa under genomgångarna på lektionerna. Presis som när jag läser, så byter bokstäverna plats, blandas ihop och tappar bokstäver, även när jag skriver. Det är ofta jag undviker att skrvia långa och svårare ord.