I ett blogginlägg inför Italien skrev jag en del saker om vad som oroade mig, detta va bland annat:
– Ett helt dyngn sittandes i en buss.
– Det sosiala, jag gillar va sosial men känner mig annorlunda i jämförelse med jämnårga. 
– Ska försöka tänka att: jag är bra presis så som jag är.
– Prat med flera stycken i grupp.
– Svårt att hantera och sortera all information i prat med flera stycken.
– Jag blir rastlös.
– Vem/vilka ska jag åka skidor med i backen?

Nu kanske ni undrar hur det gått?! Svaret kommer här och jag börjar med bussresan. I lördags kl.16:00 rullade 2 bussar från Pingstkyrkan Jönköping med ca.90 personer ner mot Madonna di Campiglio i Italien. Det är 2 olika läger, ett med gymnasieungdomar och ett med ungavuxna. På ungavuxna är vi 17 st och rästen är gymnasieungdomar + ledare. Väl på plast gör vi separata saker förutom att äta frukost, åka skidor och äta kvällsmat. När jag kom till samlingsplatsen fick jag gå in i en av bussarna innan alla andra och välja en bra plats som minskar intrycken så mycket som möjligt och där jag kunde röra mig mer fritt. Jag fick sitta längst fram och yttersätet vid mittgången. När vi hade åkt ca.20-30 minuter blev jag redan rastlös, det va svårt att sitta still och detta va bara början av 24 timmar i bussen. Dyngnet i bussen va värkligen kämpigt, panikartat och plågsamt. Under denna natten i bussen lördag till söndag och även söndag förmiddag fick jag panik. Andningen blev tung, lessen, benen rörde sig okontrollerat och pulsen gick upp. Dom runt mig märkte tidigt på resan i bussen att jag hade svårt att sitta still och behov av rörelse.  Jag hade bra folk runt mig som hjälpte till och lungnade mig och sa att jag skulle fokusera på andningen och att jag inte skulle känna behov av att prata med dom som satt runt mig, dom märkte tidigt på resan att jag hade svårt att sitta still och behov av röresle.

Vi kom fram till hotellet som vi hyrt, runt 17 tiden på söndagen. Vi blev serverade kvällsmat vid 18 tiden. Jag gillar att va sosial men jag känner mig så annorlunda i jämförelse med jämnåriga och den känslan kom återigen när det nu va dags för kvällsmat. När jag gick ner till resturangsalen så kom Niagarafallet fast i tårar, satte jag mig i en fåtölj presis utanför där alla satt och det va sånt sorl där inne, hörde så många röster i huvet och det blev bara för mycket. Jag va övertrött gånger 100. Så en som är lite mer ansvarig på ungavuxna va så snäll och kom upp med maten till hotellrummet så jag slapp allt ljud. Jag hade så fruktansvärt ont i tinningarna denna kvällen. Från och med igår (måndag) och ikväll så har jag suttit och ätit i ett helt annat rum tillsammans med busschaförerna som kört oss hit till Italien och där har det varit så mycket lungnare och sjönare för huvet. Detta tänker jag fortsätta med rästen av veckan. Jag känner mig annorlunda när jag gör detta men samtidigt så har jag aldrig fokuserat så mycket på mig själv och väljer det som värkligen är bäst för just mig och mitt huve. Tänket att: Jag är bra presis så som jag är, övas mycket här vid kvällsmatsitvationen. 

När jag pratar med flera stycken i grupp så kan jag tyvär inte komma ifrån att det är svårt att hantera och sortera informationen, trots att jag gillar va sosial å va med folk. Det går en liten stund sen blir jag blir uttråkat, trött och rastlös och med detta blir jag osäker på om jag faktiskt kan komma ifrån det. När jag blir uttråkad, trött och rastlös på grund av svårigheten att sortera all information som sägs så gör jag oftast annat efter en stund, så som att jag plockar jag upp mobilen, går iväg en sväng, plockar med nått i närheten, går till nått annat bord eller går iväg å lysnar på musik.

Vem/vilka jag ska åka skidor med har löst sig väldigt bra. Dom här 2 dagarna som varit, har vi åkt antingen hela gänget i ungavuxna eller så har vi delat upp oss lite men att vi alltid har bestämmt en tid på en resturang där vi ses och äter tillsammans. Vi ser också till så att ingen åker själv. Så skidåkningen har gått riktigt bra och det är fantastiskt att åka skidor här måste jag säga. Dels skidåkningen med nya skidor men också att få åka skidor med denna fantastiska utsikten bland bergen som är här i Italien.