I helgen som varit va jag i Kungälv. Jag säger bara, wow vilken helg!
Jag va hos Mr and Mrs Hedevåg. Vi jobbade med boken ”Johanna – Tre diagnoser i skolan”. Men mäst av allt umgicks vi och hade en riktigt go semesterhelg. Vi åt god mat och fika. Vi spelade vollyboll, fotboll och kubb. Vi promenerade i biblioteket (bokskog). Bokskog är den bästa skogen enligt mig. För där blir jag ganska lungn i kroppen och torktumlaren i mitt huve går inte på max.

I lördags åkte vi till Marstrand. Vi gick på klipporna och jag blev helt tagen och fast av utsikten och havet. Allt va så stort. Det va en plats där jag fick tag i ett lungn i både kroppen och huvet. Jag satte mig ner och kunde sitta där stilla, se och höra vågorna skvätta upp mot klipporna. Jag kunde släppa allt och bara va. Havet va så stort och jag kännde mig så liten. Det kom en stark men endå go känsla och tårarna började rinna på grund av att det här lungnet jag kännde har jag annars väldigt svårt att få med min hjärna och kropp som slukar i sig intryck och alltid är i rörelse. Det är svårt att beskriva men det va som ett himmelskt lungn. Så att lyckas få den känslan är en stor upplevelse för mig, ett så kallat halleluja moment.