A = ADHD

J = Johanna 

 

A: Hejsan!

Som jag, ADHD, har väntat på detta och då har jag ekstremt dåligt tålamod och tycker det är jobbigt att vänta. Men nu är det min tur att brätta om hur kontakten mellan mig och Johanna kom till och hur den är idag.

A: Alltså presis som det varit för mina 2 kompisar, Autism och Dyslexi så har jag oxå kännt Johanna sen hon va liten. Johanna, därimot har inte fått lära känna mig förens hon blev 25 år. Presis så som det va för Autism. Johanna började lära känna oss smtidigt. Jag kan säga det att trots att jag varit väldigt jobbig mot Johanna så har hon under sin uppväxt underhållt mig ganska bra. Jag klarar inte av att va uttråkad. Men Johanna höll ju på mycket med fotboll och innebandy och där blev jag underhållen.

J: Så du blir underhållen när jag rör på mig? Ah nu fattar jag, tror jag. Om du blir underhållen när jag rör mig, då är det alltså du som kräver min uppmärksamhet så mycket när försöker sitta still, vilket är väldigt svråt. Jag kan inte sitta helt stilla, det är alltid nån kroppsdel som rör sig eller att jag plockar med nått. 

A: Det har du helt rätt i Johanna, det är jag som kräver din uppmärksamhet. Du förstår, jag har ett väldigt stort uppmärksamhetsbehov. Vissa kallar mig durasel kaninen och torktummlaren då jag är överallt för att lyckas få uppmärksamhet. 

J: Oj! Då har du värkligen lyckats. Att du är överallt påvärkar mig så mycket. Det är svårt för mig att förklara från mitt håll hur det är att känna dig då jag inte vet vart jag ska börja och det är så svårt att sortera dig. Du värkar påvärka mig på så många olika sätt och sitvationer.

A: Johanna, du beskriver mig rätt bra endå. För det du beskriver, det är presis sån jag är. Alltså rörig, ostrukturerad, snabb, otålig, vill va i rörelse, vill tänka massa tankar åt gången, jag börjar göra något men blir det tråkit och jag ser nått som värkar roligare så styr jag din hjärna så du går dit och gör det istället. Det går oxå beskriva mig att jag är som en spak. Antingen är jag på full gas eller så är jag på ingen gas alls. Det går inte sätta spaken i mitten. En beskrivning som passar in på våran relationen är att vi tillsammans blir en ”tråddocka”. Då jag är träkrysset och det hänger ner snören som sitter på dig och jag styr det mästa av dina tankar, det du säger och dina rörelser med armar, fingrar och ben. Jag är väldigt snabb, så snabb att du inte hinner tänka själv innan jag har fått dig att göra en viss sak eller säga en viss sak.

J: Aha då tror jag att jag förstår lite mer. Då är det alltså du som påvärkar mig när jag alltid har nån kroppsdel igång eller plockar med nått. Det är du som gör så att det kliar i mig och det blir ett obehagligt sug i magen som jag bara vill bli av med. Men det jag inte förstår det här med plockandet och att jag säger saker utan att tänka innan. Sånna här grejer händer ofta i dom sammanhangen där det förväntas att jag ska vara ”ordentlig” som alla andra. Men jag är inte alla andra och jag är inte som dom.

A: Ja allstå, när jag styr din hjärna, armar, fingrar och ben så är det på grund av att jag vill att det ska hända nått. Jag blir så rastlös och när jag bilr det så är jag både stark och snabb att du inte hinner tänka själv. Att det du gör eller säger inte passar i sitvationen och du hinner inte stoppa dig själv. Tack och lov så är du inte alla andra eller att du är som alla andra. För då hade jag ju haft jättemånga att lära känna och det orkar jag inte.

J: Men du, 2 saker. Den första, du sa innan att din spak antingen är på full gas eller ingen gas alls. När jag har hållt på med ultrasvår suduko 4 dagar i sträck harom veckan och satt uppe med det till kl.2 på natten och va helt fast och låst i det. Jag hade sån stark vilja att klara det, men det gjorde jag aldrig så jag slängde sudukot. Är det du som påvärkar mig att jag har svårt att avbryta när det är något jag håller på med och vill det så mycket? Den andra,  du sa att du är väldigt ostrukturerad av dig. Där påvärkar du mig en del och jag försöker planera och strukturera upp. Men vad vore det om du kunnde vara lite hjälpsam att sammarbeta lite med mig när jag försöker planera och strukturera upp min vardag? Jag tänker mycket på att jag blir låst i huvet när det inte blir som tänkt. För när jag har skrivit upp något i kalendern och det blir förändringar. Då blir det kaos i mitt huve och jag blir stressad. Är detta då du som förstör för mig?

A: Johanna, jag ska va helt ärlig med dig. Jag önskar att jag kunnde ge dig bra svar på dina  frågor. Men att du blir låst och har svårt att avbryta och när du bilr låst när det inte blir som det står i din kalender eller som du bestämt att du ska göra. När det händer nån förändring eller när du inte orkar ta tag i nått trots att du bestämt med dig själv och att det står uppskrivet att du ska göra det. Saken är den att jag är inte ensam med att påvärka dig här. Min kusin Autsim sammarbetar med mig. Vi är väldigt starka tillsammans och det är därför du känner som du gör. Jag och Autism har svårt med detta båda 2. Med tanke på att du känner oss båda så bilr det ekstra jobbigt för dig. Det är inget vi kan hjälpa.

A: En del som jag känner tar medisiner för att dom vill ha bort mig och det har jag kännt och upplevt att du oxå gör och vill.

J: Ja, det stämmer.

A: Du får hata mig om du vill men du kommer inte bli av med mig bara för att du tar medisiner. Medisinerna gör mig bara lite svagare och vi kanske kan sammarbeta lite bättre om du lär känna mig på alla plan och tillåter mig att vara den jag är presis som jag tillåter dig att vara den du är. Men Johanna, jag vill att du kommer ihåg en sak och det är att jag faktiskt inte bara påvärkar dig negativt utan jag tar oxå lite hänsyn till dig. För märker jag att det är något du gillar väldigt mycket att göra då hjälper jag faktsikt dig med hyperfokus och hjälper dig att vara ennu mer kreativ i dom intressena du har. Bara så du vet.

J: Ok, förlåt, jag ska inte hata dig men jag tycker bara du är lite jobbig för du kräver så mycket energi av mig. Blir jag glad så blir jag jätteglad, bilr jag lessen så blir jag jättelessen osv, alla käsnlor blir så mycket och det vet jag ju nu varför. Vilket är för att du kräver så mycket uppmärksamhet och tar över så mycket i det jag gör. Mer om dig och mig kan man ju faktikst läsa om i boken som jag och Kenth Hedevåg har skrivit tillsammans.

A: Ja, det va ett bra förslag Johanna, det kan man ju göra. Men du, du glömmde nått och det är ju att det oxå går för skolor att beställa en inspelad föreläsning med dig och Kenth där ni pratar om bland annat mig och dig och även min kusin Autism och kompis dyslexi.

 

Beställ boken ”Johanna – Tre diagnoser i skolan” – HÄR