Tiden springer iväg, eller ja, springer och springer gör den ju inte men den tickar iväg. Fast tickar gör den ju inte häller, det är ju klockan som tickar. Aja, hur som hälst är våren här. 

När våren nu har kommit, fåglarna kvittrar, solen lyser och knopparna på träden börjar slå ut, då ska allt va så glatt. Jag tycker det är fint med vår och sommar och när det är ljust ute. Men samtidigt kan jag bli väldigt stressad av det. Hösten/Vintern och Våren/Sommaren påvärkar mig värkligen på olika sätt. Av Hösten/Vintern blir känner jag mig mer depig och känner mig väldigt nere, oftast stora delar av dom årstiderna. 

Av Våren/Sommaren kan jag också känna så men då är det mer för att jag upplever att allt ska va så glatt och man ska va så glad hela tiden för att det är sol och ljust ute. Ingen har sakt att det är så men det är min känsla och upplevelse och jag sätter den prestationen på mig själv, ingen annan som gör det. På Våren/Sommaren känner jag mig mer stressad och stressen slår igång redan på morgonen när jag vaknar och även att det kan koka lite irretation i kroppen. Det som gör mig stressad och irreterad är alla himla fågel pipen, det sjär i öronen. Dom kvittrar så himla mycket, länge och hökt. 

Värmen, nu ska jag inte klaga över värmen men jag vill bara förklara vad det är som påvärkar mig med värmen. Jag gillar värme och jag gillar sol samtidigt som jag lätt kan bli irreterad över det. För när det är varmt och jag blir varm då stör jag mig mycket på tex. kläderna och sömmarna på kläderna och då blir jag irreterad av det och vill bara slänga av mig kläderna och skrika, sån är iallafal känslan i kroppen. 

Sen blir jag stressad över att det inte är långt kvar till semestern och att semestern tar slut så fort. Jag vet att jag ska vara i stunden och ta vara på det jag gör och va tacksam för dom jag umgås med och dom jag har runt omkring mig. Det är jag, jag är tacksam och dom som finns runt mig betyder jättemycket för. Det som kan stressa mig här är att jag vet att jag ska tänka på att vara här och nu och att jag vill vara här och nu och vill vara i stunden men att det många gånger är sjukt svårt. Hjärnan är många gånger väldigt långt fram och då blir jag irreterad på mig själv att det är så svårt och tänka och försöka andas in nuet. Jag vill ju men det är så svårt att göra det.