Sommartider!
Innan du börjar läsa så vill jag bara säga att det här är mina tankar och känslor. Jag vill bara ge dig en bild av hur det kan snurra där uppe i torktumlaren.

Skol avslutningar, firanden av olika slag, semester eller bara träffas och ha det trevligt med sommarsånger, god mat, fika, lek, spel och massa prat. Vist låter det trevligt? Vilket jag också tycker att det är men det påvärkar mig väldigt mycket mentalt och energimässigt. Jag känner inte alltid bara av det där och då utan även innan och efter också.

Det är en månad kvar till skolavslutningar och olika firanden. Tankarna inför detta har redan hunnit snurra runt flera varv. Hmm, skolavslutningar och firanden, ”då ska man ju vara” lite mer uppklädd. Val av kläder. Vad ska jag ha på mig? vida linnebyxor? klänning? hmm, jag tar nog nått jag har i gaderoben, orkar inte tänka på det nu, det gör mig bara stressad. Tiden går fort, det är helg och det är en vecka kvar tills det är skolavslutning och firanden. Jag har fortfarande inte valt vad jag ska ha på mig. Att välja nått från gaderoben är inget alternativ, för där finns det typ bara hoodies. Vida linnebyxor och sommriga klänningar är ingen ide att leta efter i gaderoben. Men jag vet att jag har en blå klänning, undra om den fortfarande passar, det gjorde den. Men denna har jag redan haft på 2 bröllop så det är väl lite tråkit att ha en gång till. Jag måste till klädbutiker och leta, men jag tycker det är så tråkit. Jag blir stressad och får panik. Jag söker först runt på internet och kollar om det finns i butikerna och sen kan jag gå och prova eller beställa hem. Äntligen. Nu hittar jag ett par vida linnebyxor som på bilden ser nice ut, dom beställer jag hem och dom kommer inom 3-5 arbetsdagar, hoppas jag hinner få hem dom innan kommande vecka är slut. Jag måste leta efter mer, jag klickar mig vidare och tittar även på klänningar som jag igentligen inte trivs i och om jag väl ska ha klänning endå då ska det va kortarms liknande vid armarna och sen får den inte gå längre en presis innan knäna. Letar och letar, klockan hinner bli midnatt, hmm, den här klänningen skulle jag kunna ha den beställer jag och den går att beställa på express så då kommer den i början av veckan. Det är ju bra. Om klänningen kommer före byxorna och byxorna kommer i slutet av veckan då får det bli klänningen. Men jag måste ha nått till om det blir kallt på kvällen. Vad ska jag ha då? En jeans jacka som inte häller finns i gaderoben. Jag tänker att jeans jacka ser och kommer känns stel och jag kommer känna mig som en robot i den. Men men jag får väl prova. Jag hittar en vit jeans jacka på internet som passar till klänningen och jag åker ner till butiken för att prova den. Okej den va inte stel så den köper jag. Då va kläderna fixade inför skolavslutning och firanden. Va sjönt, då kan jag släppa detta….trodde ni ja. Tankarna snurrar runt och jag tänker att när jag kommer ha klänning på mig finns det ju inga fickor på den. Vad ska jag göra av händerna? Vart ska jag lägga mobilen? Vart ska jag lägga min ”plock grej”? Jag kan inte gå och hålla i ”plock grejen”, hur skulle det se ut bland folk som från mina ögon upplevs vara ordentliga, jag vill ju se lika ordentlig ut som dom och då kan jag ju inte ha min ”plock grej” i handen och spesiellt inte när jag är uppklädd i klänning. Väska kan jag inte ha för då känner jag mig ennu mer obekväm. Det får räcka med klänningen och jeans jackan. Aja, mobilen får jag hålla i handen, lägga på bordet eller i jeans jackans innerficka och ”plock grejen” får jag försöka klara mig utan. En stor risk finns nu, förästen, det är ingen stor risk, det är mer fakta, att jag tar sönder pappers muggar vid borden, river sönder savetter, står upp och äter, går runt och äter, river på fingrarna vid sidan av naglarna, biter på naglarna och biter mig i kinderna och vid läpparna. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. 

Sådär, nu har veckan gått och avslutningarna av olika slag är nu här. Det är nu jag ska träffa folk, sitta ner, äta, prata, lysna och ställa frågor tillbaka som passar till det som vi pratar om. Med tanke på coronan så har vi ju inte säts på ett tag. Tur att vädret va bra också så vi kunde hålla avstånd vid stolarna och borden. 

Person1 och vi står upp och pratar.
P1: Hej, hur är läget med dig?
Jag: Jag mår bra, hur är det själv?
P1: Jag mår bra.
P1: Hur går det med jobbet?
Jag: Det går bra, det är lite mycket nu pga……..Så det är blandade känslor, orolig, stressad, närvös och spännande. Hur går det själv?
P1: Jodå det rullar på……

Sen går jag runt lite, säger ”hej” till person2 som sitter ner och jag står bakom stolen. P2, sätt dig lite. Jag sätter mig lite.
P2: Hur är läget med dig?
Jag: Det är bra, hur är det själv?
P2: Det är bra. Hur går det med jobbet? Har du semester nu?
Jag: Det går bra, det är lite mycket nu pga……..Så det är blandade känslor, orolig, stressad, närvös och spännande. Jag har semester…..Hur går det själv?
P2: Jodå det rullar på…….

Sen reser jag mig upp och går vidare till person3. Sätter mig ner och säger hej.
P3: Hej, hur är det med dig?
Jag: (Tankarna snurrar: vad ska jag svara? Ska jag säga som det är eller ska jag svara som på dom tidigare?) Det är bra, hur är det själv?
P3: Jag mår bra. Hur går det med jobbet?
Jag: (Tankarna snurrar: ska jag brätta allt igen som jag redan gjort 2 gånger på dom andra? Ska jag brätta detaljerat eller ska jag bara säga lite?) Det går bra, det är lite mycket nu pga……(Händer saker runt omkring så jag tappar fokus på det jag säger och tittar runt på annat, tappar bort mig)…..tittar på en person och säger lite tystar till personen jag pratar med, nämen är det personen här, det va längesen jag såg den personen. Jag ställer frågan till personen jag prata med, hur går det för dig då?
P3: Jodå det rullar på…….(Nu är jag ganska slut i huvet och känner att jag försvinner iväg i huvet, jag ser P3:s läppar röra sig men hör inte ett enda ord, kämpar imot för att inte börja gråta, kämpar och håller imot så det inte ska synas. Plockar med skosnöret och plockar upp lite gräs och pillar med det)……Nu kom jag tillbaka och hör lite av orden och humar då med och samtidigt tänker jag och hoppas att jag humade på ett rätt ställe där det passar att huma.

Med avslutningar av olika slag kopplar jag även ihop det med matbuffe och fika. Dels är det väl en social grej att äta nått samtidigt som man pratar med varandra, sen är det svårt att bara sitta eller stå och prata när jag inte riktigt vet vad jag ska säga i och med att det pratas med olika personer och olika länge med varje person, jag måste göra nått under tiden. Av denna koppling bildas det ett mörkare tankemoln i mitt huve. Tankar på att äta mat och fika flera gånger, att kroppen ska se bra ut, uppklädd med klänning, att klänningen ska se bra ut och sitta bra på kroppen. Jag får en känlsa av att jag måste träna direkt efter dagarna av firanden är slut och då träna flera dagar i rad. 

Dagen efter eller ja, dagarna efter. Jag är helt slut. Näst intill utmattad. Trött, tung andad, har muskelspäningar och yr. Ångesten är påtaglig. Tankarna snurrar runt och jag tänker även mycket på vad jag gjort/inte gjort? vad jag sakt/inte sakt? Dagarna efter såhär orkar jag inte alls träffa folk. Det tar till och med imot att gå ut och bara gå förbi människor om jag tillexempel går en promenad. 

Allt det här gör mig så trött och irreterad och då på mig själv att det blir såhär. Jag gillar att umgås med personer jag tycker om, trivs och är trygg med samtidigt som det tar så mycket energi. Ibland kan jag nästan blir rädd och väldigt orolig inom mig när jag ska umgås med flera personer. Jag blir rädd för att det ska bli för mycket intryck och att jag ska bli för trött dagen efter och då är känlsan och jag tänker: det är bättre jag är hemma istället så slipper jag denna oron runt omkring allt. Samtidigt som jag helt klart vill umgås med personer. 

Till sist vill jag säga att jag tycker om att va social samtidigt som det tar väldigt mycket energi. Jag vill va där det händer saker samtidigt som jag töms på energi och stressburken blir full. Att sätta spaken på mittenläget funkar lixom inte. Spaken landar på 100% gas eller 0% gas.