Jag tycker det är väldigt svårt med svåra ord, begrepp, ordspråk och dubbelbetydelser. Det är ofta i sociala sammanhang som detta blir som allra svårast och jobbigast. Ibland får jag upplevelsen att vissa använder svåra ord och ordspråk bara för att visa att dom kan och vill verka smartare än mig. Jag gillar en speciell mening väldigt mycket som står i boken ”När mallen inte stämmer” av Kenth Hedevåg: Att använda svåra ord och begrepp är inget mått på stor kompetens. Stor kompetens är att uttrycka svåra saker på ett begripligt sätt.

Många gånger när samtalsämnena är om stora världshändelser så känner jag mig rätt så borta och jag får tankar att andra tänker att jag verkar vara väldigt oallmänbildad och lite sanning kan det nog vara. För att hänga med vad som händer i världen är det ju bra att det finns nyheter att titta på eller läsa om. Att läsa nyheter är inte det första alternativet jag skulle välja. Att titta på nyheter gör jag inte heller. Nån gång har jag försökt. Men när jag väl försöker så är det som att jag redan har tappat koncentrationen innan jag börjat titta. Jag blir väldigt trött av det oxå. Det pratas väldigt snabbt och det används många svåra ord och begrepp. Därför blir det att jag inte tittar. En stor nyhet just nu är ju om ekonomin. Jag vet ju om att den är svår för väldigt många nu. Jag ser och märker själv att tex maten har blivit dyrare. Som pricken över i:et när det kommer till svåra ord så hör jag många prata om ”hög och låg inflation” när det pratas om ekonomin. Helt ärligt så har jag inte koll på vad det betyder. Hög och låg inflation säger mig ingenting. Ordet inflation säger mig ingenting.

På tal om pricken över i:et. Varför säger man ens ”pricken över i:et?” Jag har fått förklarat för mig att det betyder som det lilla extra eller typ: yes, där satt den. Men det som rör till det i mitt huvud är ju att en mening slutar ju inte med ett ”i”. Mer logiskt i mitt huvud är att man borde säga ”pricken under utropstecknet” då ett utropstecken är slutet på en mening och utropstecknet vill oxå visa att här är nått extra. Så mest logiskt är väl ändå ”pricken under utropstecknet”?

Välkomna till min vardag. När jag gör och tänker en sak och när hjärnan kommer på och börjar tänka på nått helt annat då är det just den tanken som gäller än det jag höll på med. Men nu tillbaka till dom svåra orden och vad jag känner om det.

Det jobbiga med svåra ord är att jag inte vågar fråga vad t.ex ”inflation” betyder för i och med att det pratas så mycket om det och att det är ett stort ämne då får jag själv uppfattningen från omgivningen att det förväntas att man ska kunna det ordet. I sådana här lägen så låtsas jag att jag förstår för jag vill inte uppfattas som dum. Men om jag oxå låtsas förstå så kan det ju leda till att det blir ännu värre och att diskussionen blir ännu djupare och då hänger jag verkligen inte med och jag låtsas bara och säger typ såhär: ah, hmm, mmm. Jag vet ju att det inte är så smart att låtsas förstå men jag känner mig så utanför och jag vill inte verka dum och tjatig på grund av att jag måste fråga vad orden betyder. Ord som uppfattas lätta av många andra kan jag tycka är svåra.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på tidsbegreppen vi har. Tidsbegrepp som strax, snart, sen och en stund. Om någon t.ex säger vi ska strax åka dit. När är då strax? Vi ska snart åka dit. När är då snart? Är det nån skillnad i tid på strax och snart? Är strax kortare tid än snart eller är det tvärt om? Hur många straxar går det på en snart? Tänk om vi skulle säga: vi ska åka om 4 straxar. Eller om jag ringer en person och personen säger att den ringer upp snart. Sen har det gått 2 timmar. Då betyder personens snart typ 2 timmar, medans jag tror att snart kanske betyder 15 minuter.

Jag tänker väldigt bokstavligt och när jag väl förstår ordspråk och begrepp då blir det i mitt huvud ganska roligt. Då kommer ofta min kreativa sida fram och jag klipper och klistrar bilder och filmer så att det blir ännu tydligare hur jag tänker när jag hör orden.

Här kommer några exempel på hur jag kan tänka: ”Björnen äter upp sig inför vintern”. Det är ju inte ens ett ordspråk men jag tänker att björnen ÄTER UPP sig, att den äter upp sig själv och så finns det inga björnar kvar sen.

När man säger att man kallpratar, gör man det när det är kallt då? Om man pratar med varann och det är varmt heter det varmprat då?

Jag skulle vilja mer att det pratades så att man förstår. Det kan va en väldigt obehaglig och jobbig känsla när man inte förstår. Man frågar inte alltid. Det kan handla om att man har autism och det kan handla om att man kommer från en annan kulturell bakgrund.

Kasta järna ett öga hit.

Bakom humor kan det oxå finnas allvar. Nu när du har läst det här så önskar jag oxå att du tittar på avsnitt 19 från ”11 minuter med Hedevåg”, där pratar jag och Kenth om just ”ord och begrepp”. Avsnittet är roligt men det är oxå det avsnittet som oroat mig mest. Då tex. ordspråk är mer accepterat att det kan va svårt att förstå. Men ”vanliga” ord, begrepp och dubbelbetydelser förväntas tolkas med hjälp utav sammanhanget. Om man tolkar något verkligen ordagrant så blir det inte alltid så lätt. Du kommer till avsnittet Här.

Medans du tittar på avsnittet kan du dricka lite bryggkaffe till.