Jag skriver detta inlägg med gråten i halsen. Förändringar kommer hända hela tiden i livet, så är det bara, men jag tycker dom är jobbiga ändå. Med detta inlägg vill jag hylla vaktmästare Patric som tyvärr kommer sluta på jobbet. Personligen tycker jag att detta är väldigt tungt, jobbigt och tråkigt. Samtidigt är jag glad för hans skull med det han kommer göra istället för jag vet att han ser fram emot det. Jag vill hylla och lyfta Patric och ge dig riktigt bra exempel på vilket fint stöd han har varit för mig på jobbet och vad goda, trygga och starka relationer kan göra. Patric är ett väldigt bra exempel på hur vi kan stötta barn och ungdomar med svårigheter i skolan, även kollegor och i detta fallet mig.

I boken ”Johanna – Tre diagnoser i skolan” står det såhär om vad forskningen säger: ”att en stark relation bygger på tillit, bekräftelse, respekt, intresse och medkänsla. Att ha en väl fungerande relation till någon vuxen är speciellt viktigt för de elever som uppvisar svårigheter i skolsituationen. Många elever med ADHD och autism behöver starka företrädare i skolan. Vuxna som lyssnar, förklarar, försöker förstå och hanterar dom problem som uppstår”. Patric har allt detta vilket du nu kommer att förstå när jag förklarar och kopplar detta utifrån hur jag har upplevt det på jobbet.

Om vi börjar med intresse och tar det från början. Jag och Patrics fru är vänner på facebook. Eftersom hans fru är väldigt lätt och go att prata med och att jag kände henne innan han började, gjorde att startsträckan att lära känna varann inte blev så lång. När han började på jobbet och vi möttes i korridoren så sa han att han hade hört mig spela saxofon, som jag precis hade lärt mig då och lagt ut på sociala medier, genom hans frus facebook. Den trygga relationen inleddes genom att han visade sig intresserad av något jag tyckte var kul och vi började prata om detta. Sen nämnde han även nått om boken ”Johanna – Tre diagnoser i skolan” som dom har hemma då hans fru hade köpt den.

Varje gång jag mött Patric om det så varit på morgonen eller nån gång under dagen så säger han alltid hej och mitt namn. Han ger verkligen bekräftelse och ser. Så genom mötena i korridorerna och att jag gått in och pratat av mig lite om vad som helst och så har han lyssnat, även om han har haft annat att göra så har han lagt det åt sidan en kort stund. För mig har det blivit en liten kort paus på vaktmästarnas kontor och genom detta har jag byggt upp en tillit till honom.

Under en av dagarna i början på detta året var skolan stängd och all personal skulle bland annat lyssna på en föreläsning om psykisk ohälsa som höll på i 3 timmar. Ämnet intresserar mig och ligger mig nära men det som gjorde mig väldigt orolig för denna dagen var att sitta stilla och lyssna i 3 timmar. Jag skrev ett sms till Patric dagen innan och berättade att jag kände mig orolig och nervös, smset såg ut såhär:
Jag: ”Hejsan, Johanna G från Hisingstropsskolan här, ville jag bara fråga och säga att jag känner mig lite orolig och nervös för att föreläsningen är så lång å undrar om det är så att vi är i samma grupp om jag kan sitta jämte dig då? Mvh Johanna G”
Patric: ”❤️det fixar vi…/Patric.”
Jag: ”Tusen tack”

Dagen därpå var det dax. Det kom 2 st från räddningstjänsten i Jönköping som skulle föreläsa för oss. En del av personalen fick sitta i matsalen och en del fick sitta i bildsalen. Vi fick dela upp oss själva så jag och Patric såg till att sätta oss jämte varann. Vi satte oss längst bak i bildsalen. Bildsalen är ju mindre än matsalen så automatiskt blev det att det inte gick och vara så mycket folk där inne vilket jag tyckte var skönt. Jag gick in före Patric och paxade en plats till honom jämte mig. När han kom in sen så hade han med sig ett ritblock, ett rutat block, färgpennor och blyertspennor. Föreläsningen var väldigt berörande, några delade med sig av sig själva, jag var en av dem. Vi hade såklart bensträckare några gånger under de här 3 timmarna, dels för att det är länge att sitta men oxå för att det är ett tungt ämne. När vi hade suttit en stund så fick jag svårt att sitta still. Jag började röra rastlöst på benen, vicka på fötterna och ändra sittställning massa gånger. Patric tittar på mig och jag känner verkligen att han har medkänsla och är förstående. När han märker att jag tycker det är jobbigt att sitta stilla så tar han fram blocket och en blyertspenna. Nu så hjälper han mig att hantera de problem som uppstår. Han börjar göra ett kryss i en av rutorna och sen ger blocket och pennan till mig och jag fattar att vi skulle köra 5 i rad. Så detta gjorde vi medan vi lyssnade. Jag orkade lyssna och sitta lite till. Patric fångade upp min koncentration och jag kunde lyssna samtidigt som vi gjorde nåt vid sidan av. Vid något tillfälle tog jag även ritblocket och en färgpenna och ritade lite under tiden jag lyssnade. När föreläsningen var slut så gick jag hem och då såg jag att Patric stod och pratade med chefen och visade blocket. När jag kom hem så kom jag på att jag glömde att tacka honom för hjälpen innan jag gick hem. Så jag skrev ett sms till honom som såg ut såhär:
Jag: ”Tack så jättemycket för hjälpen Patric. Det betydde mycket för mig å det va en trygghet å när hyperaktiviteten å rastlösheten kommer å det var svårt å jobbigt att sitta still att du såg det å stillade det med 5 i rad samtidigt som man lyssnade. Det hjälpte mig❤️ såg att du visade chefen blocket med vårt kladd, sa chefen nåt spec om det? Ha en fin helg nu, Johanna”
Patric: ”Tycker det gick jättebra för dej, Glömde säga det till dej o chefen tyckte det var bra att jag kan stötta dej Ha en skön helg./Patric”
Jag: ”Skönt att jag vågade fråga dig. Kan tycka det är pinsamt ibland såhär nu när jag ska fylla 30 år. Så tack för stödet tack det samma”

Nu dom här veckorna innan semestern är det färre antal barn och lite mer vuxna. Jag har väldigt lätt att bli rastlös då och känner lite panik av rastlöshet i kroppen. Det är också vid den här tiden som vaktmästarna fixar och grejar i klassrummen som annars är svårt att göra under skoltid. Så vid några tillfällen under dagarna så brukar jag gå bort till dom och kolla läget och även hjälpa dom om det är nåt som ska bäras. Då får jag också känna att jag gör något praktiskt och det dämpar min rastlöshet för många gånger är det svårt att veta vart jag ska göra av den extra energin och då känns det väldigt skönt att få lyfta och göra såna grejer med dom plus att jag ser det som en liten paus för huvudet samtidigt som jag ändå gör nytta.

Jag mins när jag gick i skolan då drog jag mig alltid till vaktmästarna. Vaktmästarna var inte dömande som jag upplevde att lärare var. Alltså lärarna var ju tvungna att sätta betyg på en och bedöma en. Men vaktmästarna gjorde ju inte det. Så dit kunde jag komma som bara Johanna.

Så med detta inlägg vill jag rikta ett stort tack för att jag har fått vara kollega till Patric. Den stöttningen och peppningen jag fått från honom på jobbet har betytt väldigt mycket och jag kommer sakna honom otroligt mycket. Den arbetsplatsen som får honom ska vara galet tacksam. Patric ger så otroligt mycket till andra så med detta inlägg vill jag hylla och lyfta honom lite extra och ge tillbaka det jag kan. Jag upprepar gärna det jag skrev i början att Patric är ett väldigt bra exempel på hur vi kan stötta barn och ungdomar med svårigheter i skolan, även kollegor och i detta fallet mig.
– – –
Tips 1
Se 11 minuter med Hedevåg, avsnitt 21 – Relationspedagogik

Tips 2
Läs oxå NPF och julbord