Nu kommer du få hänga med på en känslo resa i en vardags/jobb sitvation. Förra veckan, alltså vecka 7, va det sportlov. Då är det såhär: Fritids, lite barn, jag blir mer rastlös.

Jag brukr inte bygga med lego men i slutet på veckan, i fredags för att vara eksakt, blev det så. Känlsan när jag blev klar kom nog med på bliden som en kollega tog.

legobygge

Jag blev väldit stolt att jag kunnde bygga detta helt utan nån ritning. Med adhd så blir mina känslor väldigt mycket, om det så är posetiva eller negativa. I denna sitvation just nu, poestiva. Jag blev så stolt att jag skickade blid i whatsup till familjen, gick till vaktmästrna, rektorena å varje fritids avdelning för att visa kolegorna.

Jag går lätt upp i varv, nästan så att jag blir skakig i kroppen, lite som en ”närvös” känsla på nått sätt. Det kliar i hela kroppen och det är svårt att få ut det och jag kännr mig speedad. Det blir svårt att komma ner i varv direkt, detta håller i sig ett tag. Efter en stund blir jag bara segare och segare och rörlserna blir långsamma, då har jag tömt mycket energi på en gång och jag blir väldigt trött.

Fredagar btyder oxå att riva alla lego byggn. Så känslan endrades lite i kroppen och det tog imot att plocka isär. Jag förstår samtidit hur barnen kan känna över att deras byggen rivs som dom kanske är stolta över. När jag tittar på bliderna så väcks det endå en liten stolthets känsla i mig.

legobygge
legobygge
legobygge

Ett kort men endå viktigt inlägg, tycker jag. Då jag hoppas detta kan ge dig lite mer tanke och förstålse för hur starka känslor kan ge sig i utryck på barn, unga och vuxna med npf och hur det kan påvärka en. Men glöm inte bort att detta är en förklaring hur jag kännde och upplevde det just i denna sitvationen. I andra sitvationer kanske det ger sig i utryck på andra sätt. Andra med npf kanske också kännr och upplevr det på annat sätt. Men detta kankse är en liten hjälp på vägen till en ökad kunskap och förstålse.