
Fyren faller! I onsdags morse förra veckan när jag stog och borstade tändrna blev jag plötslit lite yr. Jag kännde ångestn komma smygande. Medans jag stog och väntade på bussen på väg till jobbet skrev jag till arbetslaget att jag kännde mig ångest laddad så dom skulle veta om läget. Kollegorna svarade med att när jag kommr till jobbet bhövde jag inte komma till klassn dirket utan kunnde sätta mig nån annanstans och andas lite om det skulle kännas bättre. Så fina är dom.
När bussen kom och jag satte mig ner kom trycket i ögonen. Jag försökte hålla det inne men det gick inte. Tårarna kom. Jag tog på mig luvan och drog upp jackan lite mer så jag täckte större deln va ansiket. Jag ville inte att nån skulle se att jag av lessen. Snabbt gick jag av bussn när den stannade vid jobbet. Jag tog dirket upp mobilen och ringde kollegan LJ. När han svarade frågade jag med gråtn i halsn om han hade kommit till jobbet och det hade han. Jag sa gråtndes att jag hade mycket ångest sen kunnde jag inte få fram mer. Han frågade vart jag va, om jag av vid parkeringn på framsidan. Jag svarade ja och han sa att han kommr och möter mig.
När han mötte upp mig såg han att jag av ångest laddad och spänd då händrna hade formats till knytnävr. Vi gick till ett ledigt klassrum och där fick jag hjälp av kollegan V att lätta på späningrna. Jag försökte tänka på andningn. Efter en liten stund började jag känna mig lite lungnar och jag tänkte att nu håller ångestn på att försvina. Men så ökade den igen. Nu tog jag en ångestbämpande tablet så att jag skulle kunna börja jobba så fort den börjat värka. Jag kännde eftr en stund att tabletn började värka och stressn i kroppn lungnade sig men gråtn fortsatte.
Jag fick sätta mig i soffan i LJ:s arbetsrum och vara där tills det lakts sig lite mer. Han gick iväg till mitt arbetslag och brättade att jag vilr lite i hans rum och dom bestämde en tid tillsammans som jag kunnde försöka vara tillbaka till. Detta för att jag inte skulle känna stress att vara tillbaka på dirkten. Så vid kl.10 sattes riktmärkt och hoppades på att det bilvit lungnare då. Medans LJ av iväg så försökte jag bara fokusera på andningn. Jag fick inte kontrol över andningn så jag ringde Kenth och vi andades tillsammans. Efter en stund fick jag tillbaka kontrolln. Jag blev helt slut och somnade lite på soffan.
När jag vaknade till sen så hade ångestn lakt sig lite mer. Jag följde med mina arbetslags kollegor när vi skulle äta. Så det blev här vid matsitvasionen som jag igentlign började jobba denna dagn eftr den jobbiga och tunga förmiddagn. När vi hade ätit och kom tillbaka till klassrummet så började jag vara i klassrummet och dom andra kollegorna gick på rast. Under denna tidn när dom va iväg så kom tårarna helt plötslit tillbaka. När kollegorna av tillbaka från rasten så tänkte jag att jag bhövr ju inte ta nån rast idag då jag varit borta hela förmiddagen men jag kunnde inte hålla tillbaka tårarna så jag frågade om jag kunnde gå iväg lite vilket jag kunnde.
Jag gick till LJ igen och sa gråtndes att ångestn inte riktit vill försvinna. Att igentlign borde jag nog gå hem för såhär kan jag ju inte vara på jobbet. Man kan ju inte säga att jag har jobbat idag. Att ta beslutet själv att jag skulle gå hem av svårt för jag va ju inte sjuk i feber eller så. Jag ville vara kvar och göra mitt jobb men samtidit är det svårt i detta läget och jag kan inte vara kvar och jobba när gråtn bara fortsättr och fortsättr. Jag fick hjälp att ta bslut att gå hem. Jag kännde att jag inte kunnde gå tillbaka till klassrumet och hämta mina grejer och säga till arbetslaget att jag går hem. Det blev för jobbit. Hälst ville jag inte gå förbi nått folk alls. LJ följde med och pratade för mig.
Detta är inget jag brukr göra, att jag går hem för ångest. Jag vet att det hände nått liknande en gång på förra arbetsplastn men då va det bara 30 minutr kvar tills min sluttid av och då kännde jag mig mer okej med att lämna. Nu av det ju lite mer en 2 timmr kvar till min sluttid så då känndes det svårare. Den här ”duktiga flickan” som alltid vill prestra och göra ett bra jobb – jag är ekspert på det, ”duktiga filckan” alltså.
Denna dagen gick jag hem vid 12-tiden. Jag fixade inte mer. När jag gick hem kännde jag att det blev ett misslykande. Ångestn van över mig och jag förlorade. Passande nog skulle jag till NPF-sjuksjötrskan kl.15. Till henne tog jag mig också med gråtn i halsen och trycket i ögonen och så fort jag kom ni i hennes rum och satte mig i fåtöljn så började jag gråta egen. Hela dagen från morgonen har jag varit lessen och det höll i sig enda tills jag skulle lägga mig.
Senare på kvällen och dagrna nu efteråt har tankrna snurrat galet mycket. Varför blev det såhär? Jag vet att sen det börjades prata om innan jul att vi skulle börja det nya året med att stämpla ni och ut på jobbet att denna förändring stressar mig. Kan det vara det som utlöste denna ångest? Jag tänker massor va det kan vara. Fler och fler mörka tankemoln kommer närmare samtidit och jag tänkr kan det vara dom här molnen som gör att det blev som det blev.
Jag tyckte det va jobbigt inför jul och nyår, som alla andra år inför domma högtidrna på året. På juldagn vaknade jag upp med molnande huvevärk, värk i axlar, skuldrblad och sjäkarna. Detta höll i sig fram till några dagar eftr nyår. Jag kan fortfarande känna av det men det är inte allt samtidit på samma gång som det har varit.
3 veckor innan jul blev jag sjuk och hade feber i 5 dagar och det har aldrig hänt innan att jag haft feber så länge. När feber gick över blev det nått knas med halsn och jag blev väldit hes och tappade typ röstn vilket häller aldrig har hänt. Så träna kunnde jag inte göra på 3 veckor. Jag av tillbaka till att kunna träna på riktit så som jag brukr träna, det av eftr nyår. Veckorna från när jag blev sjuk fram till nu har varit uppförsbake när det kommr till träningn. Maten har också svajat. Jag har inte lagat matlådor så som jag gjort tidigare.
När jag tänkr tillbaka så kommer jag på mig själv att jag oxå slarvat med sömnen och detta vill jag inte riktit erkäna för mig själv. När jag kommr på detta bilr jag besvikn på mig själv. Det är inte så att jag slarvar med mening så slarva kasnke inte är helt rätt ord. Jag kännr mer att jag inte tänkt aktivit på dom här grejrna. För det upplevr jag väldit mcyket att jag gör och bhöver göra, att tänka aktivit. Men att tänka aktivit undr längre tid det bilr min järna oxå trött av, vilket gör att jag kan tappa rutinr och struktur efter tag.
Jag har pratat med Kenth, min bok kompanjon eftr onsdagns händlse. Han kännr igen mönstret sen tidigre. När det blir mycket, under hela hösten har det varit nytt, många förändringr samtidit små som stora, förändring övr huvetaget, när det blir mycket oro och stress. Då glömmr jag väldit lätt mina grund stenrna på fyren. När rutinr och strukturn rasar och då blir det reaksjoner därefter.
För att min fyr sak stå stadit behövr jag få ordning på mina grund stenar som är: Mat, Motsion, Relasion, Medisin, Mening och Sömn. Missar jag 1 ellr flera över lång tid då svajar och faller fyren. Tyvär ser jag inte mönstret framför mig förens det har bilvit en reaksjon på att det har blivit för mycket eller för lite med grund stenrna. Jag har också fått förklarat att det är ju presis detta med reglringn som är svårt vid ADHD. Det är sjönt med en förklaring men jag blir så trött på mig själv att det är och bilr såhär i perioder. Det är ju inte första gången.
Jag behövr rutinr och struktr för att må bra och kunna hantra förändringr något även om det är väldit jobbit och stressande. Är jag mer ostabil är det mycket svårare att hantra förändringr, jag blir känsligre och jag bilr otrolit låst, autismn påvärkr mig då väldit mycket (mer om detta i ett annat inlägg framöver). När jag tappr rutinr och struktur då har jag väldit svårt att få ordning på det igen. Det är tur jag har personr runt mig som så snällt hjälpr till med att försöka få ordning på det. Starthjälpn är vädlit viktig för mig annars vet jag inte hur jag ens kan och hur jag sak börja med planringn och att organisra upp grejer.

Nu har jag fått hjälp med ett sjema med mina grund stenar. Jag tror att detta kan hjälpa mig. Tankn är inte att jag måste uppnå alla dom här grejrna varje dag för att få alla rutor med kryss. Detta är mer ett sätt för mig att se med ögonen istället för tanken som jag har väldit svårt för. Att jag kan se detta över tid om det fattas kryss på nån grund sten ellr om det är för mycket kryss på nån grund sten. Det är det här med reglringn. Jag kommr kunna se tillbaka lättare och där med kunna följa och förstå mer varför måendet är stabilt eller ostabilt. Med hjälp av kryssn på pappret kommer jag kunna se och förstå mer. Nu blir det till att jobba från där jag är just nu och ta ett steg i taget.

Lämna en kommentar