När det bilr studiedagar på jobbet bryts det från dom vanliga arbets uppgiftrna. Hos mig väkser det då en enorm stress och oro redan några dagar upp till 1-2 veckor innan studiedagrna kommr. Studiedagr kan btyda att det blir nya miljör, flera sosiala sitvasjoner och mer informasjon en vanlit. Detta bilr utmanande för mig. Men på studiedagr ges det oxå möjlighet till ny kunsakp och intresanta samtal balnd kollegor som man annars kasnke inte hinnr med. Det ges ävn sjansen att hjälpa varandra kollegor imellan och dela med sig av våra erfarnheter som kan vara viktiga och lärorika i arbetet.

I tisdags och onsdags för 2 veckor sen hade vi studiedagr på jobbet. Veckan innan kom det ut ett sjema om hur dagrna såg ut. Jag kännde stressn och ångest ladningn i kroppn. Innan studiedagrna skulle vi välja 3 olika förläsningr att gå på undr tisdags förmiddagn. Det fanns 10 st att välja på. En va dom av på 2 timmr dom andra va runt 30-40 min. Majoritetn va digtala men det fanns typ 3-4 st som höls va kollegor. Vad skulle jag välja? Att ha flera altrnativ att välja mellan tyckr jag är svårt och det stressr mig.

Jag hörde va mig till kollegn LJ och bad om hjälp att tillsammans gå igenom sjemat för dagrna om vad vi skulle göra och även om hur jag kunnde tänka kring att välja på föreläsningrna. På tisdags förmiddagn va det föreläsningr och på eftrmiddagn skulle vi ner till stan för att gå en gajdad tur på tändstiks muset. Eftr det va det bio och AW. På onsdagn va man i sina arbetslag och planrade.

Bion och AW:n viste jag om sen i julas. Redan då bstämt jag mig att jag inte skulle gå på detta pga att jag vet om hur mycket enrgi studiedagr tar för mig och jag sak orka med båda 2. Flimen är på englska dok med svenska text men ni som vet in vet. Jag sak oxå klara va att sitta still, stänga ute och sortra bort intryckn när det tuggas och praslas i snaks påsr. På AW:n är det massa folk, massa prat fram och tillbaka som sak hållas i minnet och kunna diskutras. Olika intryck som kommr mot mig och det har jag svårt för att sortra och stänga ute.

När jag och LJ hade gått igenom hur dagrna såg ut och jag fick höra om den gajdade turen på tändstiks muset brättade jag min oro och även hur jag upplvr att kusinrna adhd och austim har drag kamp i mitt huve. Adhd:n och autismn drar åt varsitt håll. Ibalnd grå dom ihop för att sen dra åt olika håll igen. Jag vet med mig om att förmiddagn med föräläsningr och stilla sittande tar väldit mycket enrgi från mig och det är tungnt och utmannande.

Både Adhd:n och austimn tröttr ut mig. Adhd-järnan gör att jag får svårt att hålla fokus, sortera intrykn och informasjonen som sägs undr en gajdad tur. När jag tappr fokus och inte hängr med bilr jag väldit lätt rastlös, plokig och pratr rakt ut. Ser jag nått mer intresant en det som gajdn står och pratr om då riktas mitt fokus dit och mina ben tar mig till det mer intresanta istället. Det grå oxå åt massa energi att aktivt försöka stoppa impulsrna i både prat och hanbling.

Autsim-järnan tyckr det är väldit jobbit med nytt ställe som jag inte varit på innan. Bara att gå in till muset bilr som en eksplsjon av intryck. Den går igång väldit mycket på gammla grejr från för. Den gör mig då väldit eksaltrad och jag grå upp i varv då jag tyckr histoirska föremål är väldit coolt och intrsant.

När jag hade brättat hur jag kännde om den gajdade turen så hörde LJ av sig till sjäfen L och brättade det jag sakt och dom kom övrns om att jag inte bhövde följa med till tändsticks muset. Jag kunnde inte med att sluta tidigre när vi hade en annan sluttid för dagn. Men jag kunnde endå gå hem och då kunnde jag titta på en av dom 9 föreläsningrna och/eller öva på teckn. Adhd:ns starka vilja och rädlsa att misa nått som många kasnke bratr om eftråt och austimns starka intrese i detta fallet för historiska föremål, mot det som tar väldit mycket energi. Det är då jag kännr dragkampn i huvet.

LJ hjäplte mig att göra 2 sjeman mer i detalj utifrån sjemat som hade skickats ut. Det gjordes ett för tisdagn och ett för onsdagn. Det blev sjeman med mer blidr, inte så mycket text, tidrna, plastr och vem/vilka jag skulle vara med. Det blev väldit sjönt att ha detta sjemat. Jag viste vad som skulle hända, med vem/vilka jag skulle vara med och vart jag skulle av nånstans. Då hade jag inte just dom här frågrna i huvet undr dom här 2 dagrna. Detta sjemat kunnde jag följa, se och veta vad som kommr näst på tur och även boka va när det va gjort.

På tisdagn började vi dagn med att all personal tittade tillsammans på en digital föreläsning som höl på i 53 minutr. LJ hade innan detta pratat med L och fiksat så jag och LJ kunnde titta på föräläsningn i L:s rum. För mig sängte detta stressniåvn att inte ha folk runt omkring mig. Det blev lättare att ställa frågor direkt om det av nått ord ellr bgrep jag inte förstog och även att jag kunnde ställa frågor som helt plötslit dök upp i huvet som kaskne inte har nått att göra med det föreläsren sägr. Jag fick oxå mjölightn att röra på mig mer frit utan att det störde andra.

L kom ni till rummet, hämtade och ställde ut fika i korredorn som vi skulle få eftråt. När jag upplevr att det pratas för sakta och används för knepiga ord tappr jag lätt fokus. Jag satt och fundrade på föreläsarns sjorta. Det stog blommr i samma färg vid sidan av föreläsarn. Jag frågade LJ om han trodde att dom medvetet hade satt dit blommr i samma färg som sjortan. När jag ställde frågan va L där inne oxå. Jag snurrade på stoln och av i rörlse. Sjönt att ha en sjäf som är förstånde och inkänande. L gav mig dom inplatsade festispaktn som vi skulle få till fikat. Fick hjälpa till att ta loss platsen medans jag tittade.

Det blev det fika. Jag och LJ gick ut till korredoren och hämtade fika innan dom andra för att minska nitryckn och stressn när alla kommr samtidit. Det blev dax för dom oilka föreläsingrna. Jag valde att gå på den som av 2 timmr och den handlde om IF. LJ och kollegan S höl i den så valet av vilken jag skulle gå på blev inte så svårt tillslut. Lj hade sakt innan att det av helt okej att jag kunnde ställa mig upp när jag bhövde det. Kunnde gå ut och paosa. Fick oxå hjälpa till undr föreläsningn och hämta in ett sånt där rullande ”skol-sklätt” som vi hade förbrätt innan. Kom ni med det som en happning.

Det pratades även om austim dom sista 20-30 min och i den deln kännde jag igen mig så otrolit mycket, inte så konstit. När det pratades om att förändringr är väldit svåra vid austim så delade jag med mig va en händlse som hände nylign som påvärkade mig väldit mycket, det blev som ett värdskirg i mitt huve (skrivr om det i nästa inlägg). Det av också här när jag brättade som det brast för mig. Inte för att det på nått sätt av jobbit att dela med mig och brätta för dom andra. Jag hade inget battri kvar och blev helt slut. Eftr förläsningn va jag trött och svag i kroppn. Nu blev det mat och rast.

Jag satt med LJ och kollegan A i LJ:s rum. Några andra kollegor satt vid ett dorb vid korredorn nitill oss. Jag hörde dom brata och skratta. Jag kännr dragkampn i huvet. Vill gå dit och höra vad dom pratar om och skrattr åt. Samtidit har jag ingn ork att vara sosial på det sättet och sitta med och prata. Jag bhövde sitta i ett lungnt rum. När vi ätit va det ca. 30 minutr kvar till nästa digtala förläsning med all personal tillsamans. På sjemat LJ hjälpt mig med stog det att jag skulle sitta och titta med LJ i L:s rum presis så som dagn startade. Men först en välbhövlig rast.

Jag satte mig i soffan som finns i rummet där vi åt. Tog på mig mina brusrebusrade hörlurar, satte på musik och plundade. Eftr en stund kännde jag att musklrna drog ihop sig och spände sig. Jag tänkte att detta kännr jag ign och har kännt och upplevt innan när battriet är slut. Trots att jag tänkte att såhär har det bilvit förut, det är inget nytt, blev jag endå lite rädd och undrade varför det bilr såhär. Jag började känna tårana rinna ren för kindrna och andningn började kaosa. Jag blev ennu mer rädd och tänkr vad är det som händr? Varför? Även att jag kännt såhär innan, så känns det alltid på nått sätt nytt varje gång.

Jag ringde LJ och bad han komma. LJ sa att vi kunnde sitta i detta rummet istället för L:s rum så bhövr jag inte gå bort dit och gå förbi dom andra i läget som är. Stressn/panikn ökade ennu mer och jag sa, jo, vi sak sitta borta i L:s rum. Det står på sjemat. Lj sa att vi värklign inte bhövde det. Det finns ingn anledning, vi kan likaväl sitta här. Jag blev och kännde mig låst i huvet och sa, nej, vi kan inte det. Det står inte på sjemat. LJ tog lappn och strök att vi skulle sitta i L:s rum och skrev istället att vi skulle sitta i LJ:s rum. 

LJ gick dit vi skulle vara igntlign för att höra informasjonen som gavs. Stressn och gråten började sakta minska. När LJ kom tillbaka tittade vi på föreläsningn. Jag tänkr såhär, när det är svårt att göra en förändring så är förstålsn, trygghetn och lungnet från omgivningn väldit viktig, det gör det lättare att göra förändringn. I detta fallet att byta rum en vad som stog från början. Utåt sätt syns inte låsningn och det kasnke tänks, kom igen, det är väl bara att endra och byta. Hade det varit sådär lätt, att det bara är att endra. Då hade jag inte skrivit att detta blev ett problem för mig.

När vi tittat klart åkte jag hem. Hemma vilade jag lite först. Sen började jag titta på en va dom andra 9 föreläsningrna. Tappade tyvär fokus snabbt. Det av för mycket tung informasjon att ta in. För att känna att jag gjort nånting försökte jag lära mig teckn. Gick in på youtube kanaln ”mega vega”. Där tecknas det till låtar. Tog en låt som höl på i 30 sek, ”i ett hus i skogens slut”. Vet du vad? Jag kan göra teckn till den låtn. Det va en lagom nivå för att orka ta in nått mer denna dagn. När jag somnade på kvälln somnade jag med tårar på kuddn, av helt slut.

Ny dag och det är onsdag. LJ hade hjälpt mig med ett sjema för denna dagn oxå. På detta sjemat av det mer tidrna som av viktiga. Jag viste att jag skulle vara och sitta med mitt A-lag och planra hela dagen. Jag ville endå ha koll på tidrna för paosr, mat och rast. Där imellan av det A-lags tid. Vad vi skulle göra och prata om hade A gjort ett sjema så det blev tydligt och kunnde följa. Jag kunnde gå runt och resa på mig när som häslt i och med att vi av i vårat klassrum och bara A-laget.

Jag kan inte veta vad du tänkr men det gasnke är nån som tänkr, denna dagn bilr väl lättare för dig jämfört med gårdagns? Ja, Jo, så kan det säkrt tänkas utifrån. För mig tar en sån här dag oxå väldit mycket enrgi. Jag upplevr att min enrginivå väkslar väldit mycket och det påvärkr mig och tar enrgi från mig. Det är svårt att reglra det.

När det pratas, diskutras och planeras bilr det väldit mycket informasjon att ta in, barbeta och sortra. Det är svårt när meningr väkslas från person till person. Skulle jag missa nått av det som sägs, att jag tappr fokus undr tidn då är det svårt att hänga med på rästn. Ofta kännr jag att jag i huvet har varit borta nånstans. Det kommr andra tankr som stör mig. Jag sonar ut. Jag ser bara personrnas läppr röra på sig men jag hör inte vad som sägs.

När jag pratr och delar med mig va nått upplvr jag att min mun grå väldit snabbt, tankrna hinnr inte med, det känns som jag hoppr från det ena till det andra och sen tillbaka till det jag sa från början. När jag upplvr och kännr så då helt plötslit glömr jag bort vad jag pratr om och glömmr vad frågestälningn va så jag måste fråga vad det av personen frågade eller vad personen sa eller till och med fråga personen vad jag själv presis pratade om?

Jag tappr oxå fokus lätt när det kommr ord eller begrp som jag inte förstår och det kan vara ord och begrep som många tyckr är enkla och självklara och som kasnke tänks att detta kan och vet alla. Jag sitter ofta då och tänkr på vad ordet eller bgrept btydr och då missr jag också det som sägs. (Se här när jag och Kenth Hedevåg pratar om ord och bgrep)

Rör det sig omkring mig, om jag hör nått omkring mig osv då grå mitt fokus och uppmärksamhet åt det hållet och sen bilr det svårt att hitta tillbaka. Det bhöver inte alltid vara att jag tittr åt det hållet där det händr nått annat en det jag hållr på med utan uppmärksamhetn kan även riktas i huvet att jag tänkr på det som stör mig i stunden. Tex att jag sittr och tänkr på klockn på vägn som ekr i mitt huve. Det syns ju inte utåt.

Jag av väldit trött eftr gårdagn och jag kännde mig rastlös undr denna dagn. Jag gick fram och tillbaka i korredorn. Jag gick ni till ett annat klassrum och där hittade jag en boll. Då kickade jag lite med bolln. Jag hörde då en komntar på håll när 2-3 personr såg att jag höll på med bolln. Har du också sådär mycket enrgi sa den ena till den andra? Sen hörde jag inte mer. När jag hörde detta tänkte jag, ja, utåt sätt kan det se ut som jag har mer enrgi. Men det stämr inte riktit. När jag har adhd så har jag inte atomatsikt mer enrgi en nån annan.

Vi låsas att vi är olika mobilr. Jag är samsung med NPF och in är Iphone utan NPF. När vi laddr mobilrna så är full laddning 100% oavsät vilkn mobil vi är. Jag har väldit svårt att reglra min enrgi. Med hypraktvitn har jag ett stort bhov att rör på mig. Med det implusiva, när något är ekstra intresant och spännande, när jag kännr att det krypr i kroppn som bara måste komma ut på nått sätt, jag är uppe i varv, pratr väldit snabbt, rörlsrna bilr snabba, allt går bara snabbt och jag hinnr inte tänka eftr, då bilr det en enrgi topp. 

Sömnen har jag många gångr problem med och skulle jag sova sämre en vad jag redan gör påvärkr det oxå. Då bilr dom här grejrna ennu mer. Att jag får enrgi toppar innbär oxå att jag får dalr, detta pendlr övr dagn och själva pendling tar oxå energi. Allt detta kan upplevs utåt sätt som att jag har mer enrgi en personr utan NPF. Men så är det inte utan jag har svårare att reglra och fördela min enrgi så den bilr jämn övr hela dagn. 

När denna dagn va slut va det svårt att komma ner i varv hemma, iallafal i huvet. Tankrna snurrar som bara den. Kroppn är svag men huvet går på högvarv. Jag är så galet trött. Dagn spelas upp igen och jag tänkr och tänker. Har jag sakt nått dummt till nån? Har jag gjort nått dummt? Har jag gjort nått för impulsivt? Är det nått som jag tolkat fel i en sosial sitvasjon? Varför regerade personen så när jag sa en vis grej? Sa jag nått fel? Sa jag nått som jag inte borde? Vad menr personen när det sa nått och gjorde det kroppspårket? Det snurrar väldit mycket i mitt huve.

Så ja, en sån här studiedag kasnke påvärkr mig på ett annat sätt en gårdagn. Ha oxå i tankn att jag inte har börjat denna dagn med 100% laddning för jag har inte hunnit laddats upp från gårdagn. Eftr dom här 2 dagrna va jag helt slut. Både torsdag, fredag och lördag kväll la jag mig i sängn med tårar på kuddn. Jag va för trött. Som ett gråtande litet barn innan det somnar för den är för trött, presis så va det dom här dagrna eftr. 

Vill du veta mer om hur det är för mig att ha NPF så vill jag tipsa om och rekomndera boken ”Johanna – Tre diagnoser i skolan”

Johanna - Tre diagnoser i skolan