NPF och julbord

I torsdags kväll var det julbord med jobbet. Kvällen startade 17:30 med att vi samlades i skolans matsal för lite mingel med glögg och pepparkakor. När man kom fick alla ta varsin pusselbit som var delar från ett avklippt julkort som vi sen skulle hitta den rätta bilden som låg utlagda vid borden. Detta för att vi skulle få en blandning och sitta med andra personer som inte är i samma arbetslag. Så redan här i början av kvällen sattes stress påslagen igång då jag tycker det är jobbigt och blir orolig när jag inte vet vem jag kommer att sitta med från början. Det gick ändå bra och vi spelade en omgång Kahoot i par så som vi satt vid borden.
Vid 18:30 kom det en buss som var bokad till all personal som skulle köra oss till platsen där vi skulle äta julbord. Vart vi skulle åka var en överraskning och många hade sina gissningar. Då mina chefer vet om att jag behöver förberedelser så hade dom sagt till mig några dagar innan vart vi skulle. Vi åt julbord på Lustfyllt, en lada som är omgjort till ett mysigt fik/restaurang som ligger i Munkaskog, Habo. I bussen satt jag jämte en kollega som jag känner mig väldigt trygg med, en i samma arbetslag som mig och vi hade bestämt dagen innan att vi skulle sitta jämte varann i bussen och även vid samma bord på julbordet.
Vi kom fram vid 19-tiden och här skulle vi vara fram till 21:00 då bussen skulle ta oss tillbaka. Vi började med att hänga av oss våra jackor på övervåningen och sen fick vi gå ner från en spiraltrappa till den stora öppna salen. Där var det fri placering. Jag och kollegan satte oss mitt emot varandra och vid oss satte sig även 2 kollegor som är i samma arbetslag som oss, syslöjdsläraren, receptionisten, 2 fritidslärare och vaktmästaren, han satte sig jämte mig vilket jag kände mig väldigt trygg med för han är en sån vaktmästare som sprider trygghet runt sig. Så jag kände mig trygg med personerna jag satt med. När vi satte oss ner vid bordet så kände jag bara: WOOOOW det här kommer bli en tuff kväll, med tanke på allt prat som det blev där inne. Oj vad det lät i mitt huve. Alla röster på en å samma gång med samma höga volym. Det va ju inte bara röster som kom in i huvudet, det va ju även julmusik i bakgrunden, bestick som skrapar på tallrikarna så det skär i öronen, servitriser som går fram och tillbaka och fyller på med porslin och mat vid det långa uppdukade julbordet och all denna inredning som man kan titta på. Jag höll för öronen och jag la händerna på huvudet och tryckte hårt för det kändes som huvudet skulle sprängas i bitar för det va så mycket intryck som kom in.
Vi gick och ställde oss i matkön, vaktmästaren stod bakom mig och jag höll för öronen. Jag sa att jag hade mina airpod lurar med mig som låg i jackfikan och han tyckte jag skulle gå upp och hämta dom. Såg jag sprang upp för trappan och hämtade dom. Innan jag gick ner så provade jag att ha dom på mig men det hjälpte inte så jag lämnade tillbaka dom i jackan och gick ner. Jag ställde mig framför vaktmästaren igen. Bestick skulle man ta först å ja, här blev det också jobbigt i huvet. Det låg olika typer av gafflar och knivar och jag ville ha samma av varje. Jag kan inte ha en sorts gaffel och så är det inte samma sort av kniven. Det måste va lika. Jag kände mig så larvig, men det blev jobbigt på riktigt och jag tog händerna för huvudet för att trycka ihop huvudet igen så det inte sprängs i bitar. Så vaktmästaren lyckades hitta en likadan kniv som gaffel till mig. Vad jag åt för mat på julbordet va bara köttbullar, prinskorv, potatis, rödbetssallad, salami, ägg och en macka. Smöret till mackan va så hårt så det inte gick att bre. Så när jag satte mig vid bordet så trodde jag att jag va smart som tog min kniv med det hårda smöret på och tog kniven över ett av dom 3 ljusen på borden men smöret hamnade i ljuskoppen så ljuset släcktes. Sen började jag äta vad jag trodde va salami, men det va visst älg. Jag läste ju inte några skyltar va det va för nått. Älgkorven kunde jag inte äta, den hamnade i servetten. När vi pratade med varann vid bordet så kände jag mig så otrevlig, jag hade mest fokus på att äta för att lyssna och prata va assvårt när jag har så sjukt svårt att sortera bort eller iallafall sänka ljuden runt omkring. Allt kommer in i huvet på samma volym. Det va så svårt att koncentrera sig på samtalen. Många gånger upplevde jag mig själv bara säga aaah, mmmh eller inte ens det, att jag till och med tittade bort trots att nån pratade med mig, det va så mycket som störde mig och det va så svårt att fokusera.
Efter jag ätit så kunde jag inte sitta kvar, jag behövde gå iväg. Så jag gick upp där vi hängde våra jackor för där va ju inte nån, alla satt ju nere och åt. Men det lät lika mycket ändå. Jag gick då ut utanför och vilken skillnad det va, det va så skönt att komma ut och bort från intrycken. Efter en kort stund blev jag för kall så jag va tvungen att gå in, tillbaka till kämpandet, som det faktiskt va. Jag började få ont i huvudet av allt. Jag gick och frågade min syrra, hon jobbar på samma arbetsplats som mig, om hon hade Ipren och det hade hon. Jag fick en Ipren och gick tillbaka till min plats igen. Men jag kände att det va så svårt att fokusera så jag gick iväg igen och denna gången ringde jag ett samtal för att komma bort lite från allt och göra nått annat och då gick jag upp vid jackorna igen. När jag pratat klart gick jag ner och satte mig och när jag satte mig sa jag till vaktmästaren asså vilken skillnad det va att gå ut så skönt va det och då undrade han om jag hade gått upp till våningen på andra sidan av salen för där inne fanns det fika. Det hade jag inte så han frågade om vi skulle gå upp dit så det gjorde vi och där va det väldigt lugnt. Vi hann alltså ta fika innan alla kom upp dit och att det skulle bli prat där med. Så det va skönt att hämta det innan alla andra. Det fick bli ostkaka och sylt. När jag äter så äter jag upp ganska snabbt. Ofta är det som att dom jag sitter med inte ens har ätit halva deras mat innan jag har ätit upp. Så va det nu. Så när jag hade ätit upp så va det 1 timme kvar till vi skulle åka tillbaka.
Jag började bli väldigt trött och rastlös. Jag tog 2 julmustflaskor som va tomma och rev sönder etiketterna på flaskorna och la bitarna i flaskan. Sen tog jag en kapsyl och tänkte, undra om det blir som plast att kapsylen krymper när det är över ljuset och vips så tappade jag kapsylen i nästa ljuskopp så ljuset släcktes. Sen gick jag tillbaka till flaskorna och höll på med dom lite till. Jag la huvudet på bordet och nästan somnade. Inte långt efter att jag lagt ner huvudet så såg jag vattenkannan vid bordet och kom på att jag kan ju hälla vatten i flaskorna så det blir olika toner av dom när man blåser. Jag hällde vatten i 2 flaskor och fick fram dom 2 första tonerna i låten ”Spanien”, då tog jag en till flaska och hällde lite mer vatten i den och fick fram den sista tonen. Nu kom hjärnan igång igen och det va här jag blev väldigt skakig, stressad, uppe i varv, rastlös och väldigt hyperaktiv. Jag blåste och lyckades spela ”Spanien”. Jag blev ännu mer uppe varv. Sen sa en av personerna vid bordet, att han kunde plinga i ett glas och så kan jag spela för alla. Jag gick igång på detta men det va ju bara på skoj som han menade. Men jag blåste på för mig själv och höll på med flaskorna. När jag sen slutade så kände jag mig så fumlig i mina rörelser. Mina armar va överallt och jag plockade med allt som låg framför mig. Rätt som det va så råkade jag välta en flaska. Vattnet kom på bordet och rann på benet på kollegan mitt emot mig och ner i hennes sko. När hon sa att vattnet hade runnit ner i hennes sko så tänkte jag, varför fick du vatten på dig? Jag kom alltså inte ihåg att jag hade hällt vatten i flaskorna. Vi skrattade men jag fick också dåligt samvete och kände mig så klantig. Mina armar och ben, det kliade så sjukt mycket och det kändes som jag skulle kunna springa flera mil. Då sa vaktmästaren att då är det nog bäst att vi flyttar dom här flaskorna bort från dig nu. Det va jag tacksam för.
När klockan blev 21 och vi skulle åka tillbaka så stod jag och hoppade där uppe medans alla skulle ta på sina jackor. Jag hade flera tusen duracellkaniner i min kropp kändes det som. När vi gick ut och gick mot bussen så tog jag snö och kastade på min syrra och jag kastade snö i ansiktet på henne vilket jag inte själv tänkte på att jag gjorde förrän efteråt. Hon puttade ner mig i snön och jag blev väldigt snöig på benen. Vi båda skrattade och blev inte osams. När jag kom hem till min lägenhet va klockan 22. Jag slängde mig i soffan och hade svårt att slappna av. Jag tänkte och tänkte över kvällen och om jag sagt eller gjort nått som inte passade i sammanhanget och fick starka oroskänslor. Huvudet gick på högvarv.

På fredag morgonen när jag vaknade så va jag så galet trött, jag kände bara att jag egentligen ville va hemma från jobbet. Jag kände mig så ”socialt bakfull”. När jag stod och borstade tänderna så började jag gråta. Under jobbdagen har jag bitit ihop. Några kollegor har frågat hur det är från igår och jag svarade att jag kände mig ”socialt bakfull” och att stressen är uppe vid halsen och att jag är känslig. Men detta är ju inget dom märker, det här syns ju inte utåt. Vilket jag ibland önskar att det gjorde så folk i min omgivning får ännu mer förståelse av hur det är att ha adhd, autism och dyslexi. 

Jag har inget fungerande ”filter” att sortera bort eller sänka volymen runt mig så det lät såhär för mig under hela kvällen.